Detta collage gjorde jag när jag deltog i en kurs på Ö Grevie Folkhögskola  2007.

Syftet var att genom bilder hitta symboler för att finna balans i livet.

Vi skulle dessutom våga lämna vår comfortzon och testa något nytt och jag valde att använda mig av en helt ny färgställning.

Jag gillar verkligen inte färgerna men är hyfsat nöjd med mina collage-budskap.

Jag hittade tavlan ovanpå en garderob när vi höll på att packa inför flytten till Söderslätt. Min första impuls var att bara vika ihop tavlan och slänga den men sen blev jag nyfiken på budskapen och då blev det så att den fick följa med till Söderslätt...

Fångad i ett spindelnät av alla måsten

Ohälsa är som ogräs, måste bekämpas

Spegelbilden blir splittrad, precis så känner man sig

Tiden är som en flygande fågel, man vet inte var den blir av.

Stressigt att inte må bra och konstatera att tiden bara går

Gör saker som du mår bra av  -  lär dig prioritera

Gillar verkligen idéen med runstenen och tänket kring arrangemanget.

Undrar hur jag kom på den ideén? Ibland förvånar man sig själv!

Tänkvärt

Att göra sånt man gillar och som man får energi av  -  i mitt fall är det kreativitet i alla former

Man blir klokare med åren och inser vad som verkligen är viktigt i livet.

Ytterligare en gammal applikation från slutet av 70-talet.

Tror jag kallade den "Fred & frihet". Den är sydd på brun sammet med lite fåglar (så klart) som har olivkvistar i näbben.

Lite närbild på applikationen. Partiet inom cirkeln är inte så snyggt...hade aldrig fått godkänt idag!

Men det är ju tack vare dessa gamla applikationer som jag utvecklat min teknik.

Mitt barndomshem, Köpenhamnsvägen 18 B i Malmö. Applikation sydd 1977 

 När jag tittar på alla detaljer så förstår jag knappt hur jag har orkat sy så många fönster och tegelstenar. Jag kommer ihåg att det var viktigt för mig att det skulle bli så likt mitt hus som möjligt och då måste det så klart vara fullt av detaljer för det är ju det som gör helheten.

Däremot har jag inte brytt mig om att huset står i helt fel vinkel mot det andra huset och lekplatsen, detaljer kan jag vara noga med men inte räta vinklar.

De dörrar som jag sytt på huset är originaldörrarna som fanns under hela min barndom, vet inte om de är kvar idag.

Köpenhamnsvägen gick rakt utanför porten men det fanns en liten gräsplantering framför porten och på den lilla plätten hade vi mycket kul, gick bla balansgång på de små trästaketen runt gräset, finns dock inte med eftersom jag inte fick till det med alla vinklarna...

Köpenhamnsvägen som trafikerad gata besvärade oss inte alls, enda gången vi behövde gå över gatan var när vi skulle handla godis  (eller gottis, som vi sa på den tiden) på Köpenhamnskonditoriet tvärs över gatan...man fick en hel påse blandat för 1 krona...

Här på gräsmattan tillbringade vi nästan all vår tid, sommar som vinter. På den tiden, 60-talet, var man ju helt enkelt ute och lekte oavsett väder. 

Vi var väldigt stolta över att vi fick ha en genväg till lekplatsen från gräsmattan. Det var ett hål i staketet som aldrig blev lagat och det betydde mycket för oss barn att det aldrig blev åtgärdat. Ett par små gräsmattor inom vårt område var inhägnade med små staket och nåde oss om vi försökte springa tvärs över dessa gräsmattor. Då kunde vi helt plötsligt höra bostadsrättsföreningens ordförande, farbror Andersson i trappa 20d,  ryta från köksfönstret att det var förbjudet att göra så...och då lydde vi snabbt!!

Vi barn var helt skräckslagna så fort han fanns i närheten för han hade många åsikter om hur vi barn betedde oss.

På bilden syns en flicka som ligger på gräset och en som sitter, det är jag och min kompis Britta som filosoferar om livet och allt man kan göra tex hitta på små hemliga klubbar eller kanske starta en popgrupp. Popgruppen startade vi och skrev små fantastiska sånger om "love", mycket inspirerade från The Beatles, såklart. Vem sjöng inte "tji-lavs-jou-jää, jää, jää" för full hals??!!

Hemliga Klubben, HK, startades också. Vi hittade på ett eget skifferspråk och en massa olika regler förstås och vi var väldigt nöjda med vår insats. Sen traskade vi runt till alla barnen på gården och erbjöd dem medlemskap och vi lyckades få en del att nappa men när vi kom till Margareta blev vi helt avsågade. Vi berättade mycket ingående om vår klubb och frågade om hon ville vara med och då säger den lilla tjejen: "Min mamma säger att det ändå aldrig kommer att bli någon klubb så jag vill inte vara med för det är inte lönt". Snacka om att Britta och jag blev sågade jäms med fotknölarna!! Vi var så arga och förolämpade och bestämde oss för att det skulle bli den bästa Hemliga Klubben någonsin, för vi skulle minsann visa Margaretas mamma att vi kunde...men så blev det inte...

Margaretas mamma fick givetvis rätt och vi undvek Margareta en lång tid efter det.

Men vi fortsatte men en massa andra projekt för ideér hade vi gott om!!

Det här huset hörde inte till vår gård men eftersom de hade utsikt över vår lekplats måste det vara med på min applikation annars hade det inte bildat någon enhet.

Ytterligare ett prov på mitt tålamod med små pilliga saker. Alla fönster har gardiner och balkongerna har fått både markiser och blommor...också alla tegelstenarna...

Här på lekplatsen tillbringade jag hela min barndom. Det var en stor lekplats men inte så många lekredskap. Det innebar att vi kunde förvandla ytan till allt möjligt spännande och på vintern spolades det is på gården så att vi kunde åka skridskor. Mycket populärt!

Från början fanns det bara en sandlåda på gården men så småningom fick vi en fin rutchbana och sen också en karusell  -  snacka om att vi blev lyckliga!!

På bilden finns det med en gungställning men vi fick aldrig några gungor så den fick vara med på bilden som en dröm.

Ingången som är i nederkanten av bilden är egentligen fel. Det var egentligen en ingång till "mattebommen" dvs en liten yta där man kunde piska mattor. När jag var liten tyckte jag det var så vackert med staketet byggt i rutmönster med massor av klängrosor som doftade så gott.

I mitt minne av mitt barndomshem ville jag ha det som ingång till lekplasten.

Detta är sista bilden av applikationen "Mitt barndomshem"

Textilapplikation "Änglahund" som jag sydde i början av 80-talet med inspiration från Hasse Anderssons text och musik.

Det är verkligen ett "pyttebroderi" med väldigt små personer, ca 1- 1,5 cm höga, men ändå väldigt detaljrika. 

Närbild från  "Dans på Vejby ängar" och framför midsommarstången står smens Per som spelar dragspel och sidan om står  Ola som stämmer sin fiol. Karls Hulda spelar på sitt pyttelilla munspel och har på sig sin nya röda kjol.

Det dansas mycket runt stången och en del har stärkt sig rejält inför festen.

"Skomagare Anton" står lutad mot sin käpp och blickar mot dansbanan ner, han söker efter sin ungdomskärlek Elin men hon finns inte där. Anton drömmer sig tillbaka till tider som flytt...

"Lasse" sitter i sin rullstol och tittar på alla som dansar. Han har förlikat sig med sitt öde och försöker att vara positiv ändå även om det är svårt.

Högst upp till höger är det en man som har tappat sina byxor men jag har glömt vilken sång det är. Har kollat igenom flera av Hasses texter men inte hittat någon person som förlorat byxorna. Jag tror det handlar om en man som dansade så att byxorna ramlade av honom...dyker väl upp i minnet så småningom! 

Det är marknad i Kivik på 70-talet ("Marknadsvarieté") och då bjöds det lättklädda damer på varietén. Det skockades män framför scenen och det blev stort jubel då de lättklädda damerna trippade ut. Men då trängde sig en gammal vithårig dam genom massan och skrek: "Må djävulen ta ta er och lära er veta hut!"

Snacka om fantastisk allsångseffekt då denna låten spelades på konserterna!!

I övre delen av bilden är det en buss och en mc som är på väg någonstans. På bussen sitter "Eva-Lena" som fick nog av en strulig man och gav sig av helt enkelt.

Mannen på mc´n är "Kung Ola" , den coola killen som gick i samma skola och som blivit ledare för knuttarna i stan och har många barn på byggden. En kille som det, mot alla odds, gått bra för.

En bild från ett höghusområde i "Stora vita hus" som innehåller många människoöden.

I ett fönster i huset hittar vi "Ann-Christine" som sitter och väntar på sin man som super och spelar bort allt de äger och ändå hoppas Ann-Christine fortfarande på en förändring.

I "Vinterepos" står en man  i en port och drömmer sig tillbaka till hur det var förr när han hade familj. Han är uteliggare nu och vill in i värmen.

På torget i "Torghandel" står en man och säljer blommor. Han har plockat blommorna i en rabatt och försöker få ihop till dagens första vinare.

I en av lägheterna finns "Berit" som lever helt i ensamhet på helgerna. Hennes enda sällskap under långa ensamma helger är vin och piller. 

Drömmen om landet i "En grön vågare" får symboliseras av en röd liten stuga på landet. Att livet på landet inte alltid är så lätt blev många varse under 70-talets drömmar om ett lättare liv.

I "Arrendatorns klagan" beskriver Hasse att livet som bonde inte alltid var så lätt.

Att plocka sten och hacka rabbor var ett tungt jobb men på konserterna var det fullt ös när vi sjöng med för full hals!!

I låten "Annat var det förr" handlar det om att allt förändras med tiden.  Nu kallar man ängar för grönområden, sädesfält har blivit plantering och fyrkantig fisk finns på ICA.

Lite nostalgiskt är det...

I låten "Här e ja" handlar det om drömmar, om att flyga in i molnen och fara fram i en sagovärld...och ingen kan störa oss där...fin liten visa, tycker jag.

Sydde helt enkelt några berg och en liten sjö där man kan bada och lite moln att åka in i.

Slutligen hittar vi då också huvudpersonen själv "Änglahund" som sitter på ett moln tillsammans med sin husse. Det visade sig att de kom till himmelen båda två.

Det är så pyttesmått sytt och svårt att fånga på bild men de små figurerna på molnen är fr vänster den gamle mannen, änglahunden i mitten och längst till höger en ängel.

Där har de fin utsikt över ett vackert landskap och de är nog ganska nöjda, de är ju tillsammans igen.

Till sist, för att knyta samman min historia, vill jag bara visa tidningsurklippet som jag fick av min svärmor. Det är ett "hemma-hos" reportage där man kan se min applikation på väggen och jag blev väldigt stolt och nöjd men framförallt så himla glad att Hasse uppskattade tavlan. Känns kul att kunna visa upp den här på hemsidan.

Hittade ytterligare en textilapplikation...gjord 2003

Jag deltog i en tävling med den men lyckades inget vidare.

Citatet har jag och min man själva hittat på "Hellre ge tid åt sitt jag än att jaga sin tid"

Livets mening är traskandet, inte att komma fram

Inspiration från Dan Hylander

Sydd 1985

Detaljbild

 Garntrådar bildar grönska i trädet, längs stigen samt på  den lilla busken. Stenen är fylld med vadd för 3D-effekt

Som en duva

Inspiration från Björn Afzelius

Sydd 1989

Känn kvällsbrisen

Rosor i fönster

Liten tavla i tavlan

Öppet hav

Sydd 1991

Detaljbild

Blänkande vatten

Höst i Skåne

Sydd i början av 90-talet

Rosa slottet

Sydd till döttrarna 

Silvertrappa

Fluffiga moln

Du är det finaste jag vet

Inspiration från Björn Afzelius

Sydd 1987

Längtan

Fredsduva

Sydd på 80-talet